You remind me of something

Bonnie 'prince' Billy - You remind me of something (the glory goes)

Mysig dag igår. Jag gillar faktiskt de där regniga dagarna på sommaren. En eller två höstdagar mitt i sommarvärmen, vi ska ju inte önska livet ur sommaren.

Så. Katten Selma är tillbaka i boningen.
Jag tror att hon är förvirrad angående var hon bor nu. Medan hon var på semester så bytte jag och Nilla rum. Nu hänger hon inne på mitt rum (som hon tror är hennes). När hon först spatserade in här var hon nog jävligt nöjd med att min matta (som hon älskar) hade flyttat in i "hennes" rum, problemet var bara att hennes matte inte bor där.



Selma jagar



Ny frisyr. Eller inte. Har egentligen bara klippt av håret i nacken som jag ändå sätter upp.
Har någon dille på att jag ska raka av det, kanske en mjukstart?

So everyone

Bonnie Prince Billy - So everyone


När jag var på väg hem från jobbet ropade de ut nästa nattåg till Berlin i högtalarna på centralen i Malmö.
Att så små saker kan få en att längta så.




Den här underbara bilden hittade jag på min dator.
Jag och nilla hade inte träffats på flera månader och kvällen urartade i total stupfylla.
Det var underbart. (Ja, herre min gud, ni skulle sett hela foto-serien från den kvällen)

Today I started celebrating again

Today I started celebrating again.

http://hypem.com/track/497513/Bonnie+Prince+Billy-Today+I+Started+Celebrating+Again

Detta måste vara Bonnie Prince Billys gladaste låt. Och nej, något glatt är inte det lättaste att hitta bland hans alster. Men hans musik är helt underbar.
För några veckor sedan råkade jag få reda på att han skulle spela häromkring. Jag och P insåg att vi aldrig skulle få tummarna loss och att konserten antagligen redan skulle ha varit när vi var redo att köpa biljetter om vi hade väntat med det. Mycket snack och lite låda. Mot vår natur så agerade vi direkt. Vi dissade Berns i Sthlm och fixade biljetter till spelningen i Köpenhamn istället och bokade samtidigt tågbiljetter till P så han färdas till skåne i tid.
chop chop chop.




Den här helgen har varit så fin. Jag har umgåtts med människor dygnet runt i 36 timmar. Min personliga sfär är ganska stor och jag brukar egentligen behöva vara själv efter bara ett par timmar. 
Antar att jag har krupit ur skalet igen.
I Fredes var det Tomboy som utlovade skön electro och house men bara erbjöd det allra värsta från 90talet. Inte ens charmigt, så charmen fick folket själva stå för.
Vaknar med huvudvärk trots att det inte konsumerades speciellt mycket öl, men fick en stor kaffe placerad i handen direkt efter uppvaknande så det gick an ändå.
Jag och M hade tusen projekt inplanerade för dagen. Efter rantande på loppis och nova slöade vi hemma hos hnm. Eller egentligen så var det mest jag som slöade och lyckades sätta honom i otroligt mycket arbete. Min enda ansträngning var att vara provdocka åt min klänning som jag införskaffat dagen innan på rea (2 storlekar för stor) medans han nålade den och funderade över hur man bäst kunde sy in den. Kändes kungligt.



Nilla och jag drack öl och laddade inför fotbollen



medan Martin jobbade

So much to say

Oj vad helgen blev fin. Det var födelsedagsgrisen från stockholm, vänner jag inte sett på alldeles för länge och massa malmö-parkhäng. I lördes var alla fina människor samlade i folkets park samtidigt. Jag var alldeles överdrivet glad och tog ut mig helt och somnade alldels för tidigt.
All over the place.
Dumglad som en hund.

Egentligen gillar jag inte att ha låtar eller ens skivor på repeat. Det kan skapa illamående. Fast med Good life - Album of the year går det inte att låta bli. Lite som det var med the Knife - Heartbeats. Omöjligt att sluta. Så jag fortsätter att mala och undrar när min Dave Matthews-feber ska gå över. Det har ju ändå snart gått ett år..

http://www.youtube.com/watch?v=81PfFrl6Ars&feature=user

http://www.youtube.com/watch?v=Bnq2wi664yc&feature=related

Carry on up the morning

Förut bodde jag i en lägenhet där det regnade in i köket. Det var illa nog, men här har det snöat in i köket hela morgonen. Jag hade parkerat mig vid köksbordet med mina böcker när jag hör ett högljutt ras i väggen följt av att det rasar ut snö och is ur ventilen. Sen har det fortsatt så med jämna mellanrum hela förmiddagen. 
weird.


Like you said

Vi har tagit ett djupt andetag och håller andan. hold it. hoold it.
Ungefär så känns det när våren kan anas, den kan väntas komma snart. Och vi bara håller andan och håller ut.
Och visst finns det saker som hjälper till när vi ska ignorera omvärlden. Under tiden stannar vi inne och myser under filten med rödvinet, pressar ut röken genom den lilla fönsterspringan som tillåts vara öppen. Jag har slutit ögonen och kommer inte öppna dem igen förrän det är ljust och klart. Och det känns så skönt.
Jag tvingas utmana mig själv med de små utrymmen som jag måste vistas i. Men visst går det utmärkt när man blir distraherad.

we danced together

Comhem skickar oss ett litet paket och hävdar att vi är roten till allt ont. För dem, oss själva och våra grannar. Jag hävdar nog motsatsen.

Okej, jag är en sån som oroar mig.
Jag är allvarlig och stel och önskar att jag kunde vara ung och naiv inuti igen.
Så, hur som helst oroar jag alltid mig, speciellt för hur jag beteer mig. Jag är rädd för att vara annorlunda, udda, eller kanske egentligen bara att folk ska se vem jag är. När jag rör mig bland andra tar jag på mig min anonyma mask. Speciellt jobbigt är det på bakfyllan. För hur om än så förändras man när man dricker. Det är lätt hänt att man säger och gör saker som man kanske inte riktigt hade gjort om man inte var under the influence. Detta är allmän sanning. Mitt problem är bara att alla mina nojer mest utspelar sig inuti mitt huvud. Det är ett enda kaos där inne men på ytan yttrar det sig oftast i att jag är disträ, eller på sin höjd kan se lite kall eller nonchalant ut. Så jag går omkring och oroar mig för saker som oftast inte har utspelats annat än i mitt huvud.
Fast i fredes gjorde jag faktiskt konstiga saker. på riktigt. utanför mitt huvud. inte så allvarligt kanske. Vi bestämde oss efter en hård vecka att inte gå ut när väl fredagen kom utan istället bunkrade upp med vin och godis hemma hos B. Det var skittrevligt och utvecklades i takt med glasen till high-class-rödvinsfilosoferande. Som avslutning på kvällen svimmade jag på toaletten och kort därefter kräktes (i toaletten, vilket ger pluspoäng).
Poängen är bara att det inte var jobbigt dagen efter. Det verkar som att rädslorna för att saker ska hända är värre än när de verkligen händer. Detta är väl kanske också en allmän sanning som jag rent intellektuellt visste men ändå inte riktigt kunde få ihop.
Iallafall så har min kropp lagt ner totalt sen i fredes. Blodtrycksfall, svimmade och slog i pannan och käken så jag knappt kunde prata under lördagen. Samtidigt blev jag dunderförkyld så halsen svullnade upp. Priset tog nog min mun idag. Jag vaknade med värsta botoxläpparna. Antagligen har jag fått någon sorts allergisk reaktion så det ser ut som att jag har gjort en läppförstoring.
Samtidigt försöker jag reda ut en satans hemtenta.

finaste stockholmarna gör ju det bäst! -
http://it.youtube.com/watch?v=gA2hh_rdxi4

För minnets skull

Jag kände mig trött på musiken jag har här på datorn, inget tycktes kännas rätt eller passa sinnesstämningen för dagen. Så kom jag att tänka på blandskivan som jag fick av mr M i höstas. Omsorgsfullt komponerad för såna-dära-dagar med tillhörande omslag som såklart den här konstnärliga mannen målade själv.
Med den nya musiken i öronen så började jag kolla igenom min brokiga och ganska dåliga skivsamling. Det konstiga är att den musiken jag har bemödat mig att köpa egentligen inte är något jag vill lyssna på. Den är skit.
Kan inte riktigt förstå hur det kommer sig.
Jag hittade iallafall en annan skiva i samlingen som jag fått. En skiva med tre låtar varav två av dem skrevs till mig eller med mig som inspiration. Den inleder med vackraste låten. (såklart tycker jag det för jag är partisk)


En enorm tavla som hänger på väggen här bredvid mig från mr M, ett stort brunt kuvert med handskrivna brev från mr J och fröken P. Polaoridkameran från mr J. Dikten av fröken P som hon hade mig i åtanke för, den som jag gillar allra mest.
Alla de här sakerna står på något sätt som symboler för relationer. Jag är en sån som samlar och sparar på saker som på något sätt är bevis för händelser eller personer. Min alldeles egna lilla minnesbank.
Det kan vara vad som helst, konsertbiljetter, lappar.. skolådor också! sneakersen måste leva vidare även efter deras öde har gått dem till mötes. Skolådorna kan också vara bra för att bevara alla små saker man sparar på för minnets skull.
Foton också! Foton är bra. tills hårddisken kraschar och flera år går upp i rök.
Ett enda litet foto kan representera en hel dag, händelse, person eller relation. Effektivt.
De här tankarna leder oavkortat till frågan om vad jag själv har lämnat efter mig? Vilka tillfällen, minnen och prylar representerar egentligen mig där ute?

Ben Harper passar exakt idag. Mr M är synsk. Visst finns det en dag för var låt.


revenge of the exes

Hela förra året var fullproppat av ex. I verkliga livet speciellt under hösten då den största andelen befinner sig här i skåne och det gjorde inte jag under våren. Jag kände att jag blev konfronterad med många underliga relationer jag haft.
Fast om jag ska vara ärlig är det inte främst relationerna som har varit underliga. Det finns många accepterade konstellationer även om man drar gränsen vid tvåsamhet. Det är främst personerna som har varit underliga. Både på bra sätt och dåliga. Jag undrar om det speglar vem jag har trott att jag har varit under perioder, för mellan många finns det inte en endaste röd tråd.
Det fanns några riktigt roliga återseenden. Vi har fortfarande roligt tillsammans och jag kan se vad som fanns där. Av en kille fick jag höra sanningen. hehe. Eller ja, hans konstruktion iallafall. Jag mötte honom på en fest, han kände inte igen mig och jag kände inte igen honom. Men efter ett tag gick det upp för mig vem han var medan han inte kopplade riktigt lika fort. Vi började snacka och han var ganska berusad och råkade börja babbla om den här tjejen Annica från Eslöv som han hade varit kär i för några år sedan. Innan han hade börjat ana vem jag var så hade han redan sagt ett och annat. Underhållande. Hans min var obetalbar när det gick upp för honom.

Därtill är det några som, trots att de har blivit äldre inte väljer äldre partners. Vissa är självklara personer som inte vill bli äldre, växa upp eller what ever, så det kanske inte är så konstigt. Medan andra faktiskt har, utåt sett, mognat men ändå växer ålderskillnaden. Underligt tycker jag eftersom min umgängeskrets åldras i samma takt som jag.
Men vad är inte lite lammakytt.

En pojkvän blev ex. Jag saknar våra samtal. Vad jag inte riktigt insåg innan var att jag faktiskt under min stockholmsvistelse har vuxit två år. Innan har jag sett det som en lång dvala. Att jag var en och samma person hela tiden och så fort jag kom ner hit till mina gamla vänner så skulle allting bli bra och vara som förut. Fast det är det inte. Alla här har en förutfattad bild av mig som inte riktigt stämmer överrens. Jag levde väldigt nära den här killen (en enrumslägenhet lämnar inte mycket utrymme för.. ja, någonting egentligen) och det känns som han förstod den jag blev. Han var ju ändå den enda riktigt nära vännen jag umgicks med de åren. Så det har varit mycket lättare att prata med honom men jag antar att jag måste försöka få alla andra att fatta mig nu.
Och det mina vänner är ett projekt, alla ni som känner mig vet att jag inte riktigt är den öppna typen.

Så, efter det här utspelet ska jag nu försöka återgå till min uppsats och sätta mig in i folklorens framställning av kvinnan. uber.


och nu till 2008

Okej, nyår gick såklart inte obemärkt förbi. Jag hann med en fancy middag, förfest, tre olika fester i olika städer och en taxi för 500 kr därimellan.
Absolut inte obemärkt när jag och pernilla vaknade upp med en okänd gäst på soffan. Robban utan skor. Vi fann honom när vi vandrade hem från vildanden tidigt den första januari 2008. Nya året; nya vanor och löften om en bättre tid och självdiciplin sägs det. Robban, relativt glad efter omständigheterna. Han småsteppade efter oss ett tag, aningen förvirrad, utan varesig skor eller jacka. Han var lite som en herrelös hund som följde efter oss.
Morgonen efter vaknade han i vår soffa utan ett minne av vem vi var osv.
Eftersom han inte hade några skor så var han typ fast hemma hos oss till någon behagade hämta upp honom. Så vi tre spenderade dagen med att kolla på Ronja rövardotter, dricka kaffe och försöka kartlägga hans gårdag. Det hela var så bisarrt att det bara blev okej.
Han lovade sig själv att året inte skulle fortsätta som det började och vi lovade oss själva att inte vara så naiva och knäppa. Vem var egentligen galnast? Han full, utan kläder ute i nyårsnatten? eller vi som välkomnar främmande människor in i vårt hem? Klart att vi kände av att han var ofarlig.. men ändå.. är vi naiva eller bara öppna?

malmö hela veckan

 Arafatthecat

Råplugg och för mycket öl hela veckan. Snäll mot hjärnan, men så elak mot kroppen min.
Middag för två, uteöl på sapla, debaser, frukost på simrishamn, grönsaksshopping på möllan, vin och kalaha
Lördagen dedikerades åt shame factory på teater terrier med elin och carolin. underbart.
Söndagen blev till möbelletande med mamma och pernilla. Vi hittade nada. Förutom den där ljusstaken då då.
Igår skrev vi på förstahandskontraktet till vår lägenhet. Vi fick den faktiskt och det känns helt sjukt. Det händer ju inte.
Efter det gick musten ur mig. Stressen och rastlösheten från veckan övergick i platt fall.
Kom inte iväg till skolan. Tänkte organisera mitt rum och packa om de högarna med halvfulla flyttlådor, men istället organiserade jag om bland blommorna i fönsterkarmen.. Upptäckte att jag är av med två orkideer.. hur blir man det?
Kanske glömde dem hos pelle.. tog bara en månad att upptäcka det..


Black n' blue

Finaste låten har fastnat i mitt huvud Oh Laura - Black n' blue

I'm on the outside looking in
It's how I pay for all my sins
The list is long as my left arm
I always thought it would
be cool
If I walk all over you
And have you fall for all my
charm

A taste of my own medicine
I tell you, it's a bitter pill

Beat me black and blue
As long as you forgive me
As long as you forgive me
Lock me in your room
As long as you are with me
Honey, there ain't nothing I
won't do

I don't know how I failed
to see
You were a step ahead of me
I didn't see the bigger picture
I can't believe I let it slip
I always thought I had a grip
I guess the delvil's in the
details

Finaste sommarlektyren skrev emil jensen. Han är så satans bra.
Nu ska jag plocka ihop mig själv och gå och duscha.

Väck mig inte imorgon

Finaste låtarna kommer från Emil Jensen, han som gjorde en 270 mil lång cykelturné ensam genom sverige som en personlig aktion för en hållbar utveckling. grymt

Igår började dagen alldeles för tidigt när jag var tvungen att ringa min läkare för en ny remiss (den förra försvann mystiskt mellan kungsklippan och djurö). Hon säger javisst kom o hämta den. När jag kom dit fanns den ingenstanns och hon hade gått på långlunch. Så jag väntade en timme. och lite till. Sen dök hon upp och skrev ut en remiss för tredje gången, och jag stack till sjukhuset för röntgning, lustigt, samma röntgenläkare som de andra fyra gångerna jag varit där. Han kände igen mig och jag kände mig som en gammal trasig tant..
När jag satt på bussen hem ringde anna och lät trasig. Vi möttes upp vid hornstull och vandrade hem till mig. Tydligen var hon också singel nu. Jag var minst lika förvånad som hon. Vi tog några öl från kylen och gick ner och satte oss vid vattnet.
Två förvånade singlar.

Sen stack jag till jobbet, det var lugnt, inget folk direkt.
Snackade med martin i telefon, trevligt, vi ska ses till helgen. Känns lite vemodigt att lära känna nytt folk precis när jag ska flytta. Fast och andra sidan, världen krymper. Jag kommer ju besöka stockholm igen, kanske inte för kärlek men för vännerna iallafalla.

I've been taken by trees

Finaste skivan nu är Open field.
Pratade med min chef igår. Han sa att allt går att lösa, undrade om han kunde hjälpa mig med något. Han trodde att flytten var ett hastigt beslut. Kanske verkar så utifrån, fast detta har jag funderat på i månader. Bara det att jag inte brukar prata om saker jag tänker. Iallafall kan jag nog få sluta inom två veckor. Enormt lättad.
Igår gick jag o anna ut efter jobbet för att käka och dricka nån öl, egentligen en, men det blir alltid fler. Vi gick till mosaik för att dricka billigt, mosaik som lite blev ett stammishak innan. Såklart stack där fram ett välbekant ansikte. Johan med flicka och två vänner satt där. Fick reda på att det var fler som inte ska gå klart kursen. Fast det känns som att alla lite har haft de tankarna i sommras.
Jag o Anna satt där ganska länge och pratade om allt möjligt. Det var skitskönt, äntligen kunde jag tänka på något annat. Ingenting lät hon mig betala heller. Kommer sakna henne massor! Med henne får man vara hur knäpp som helst :) Hon försökte övertala mig att stanna och tänka igenom beslutet. Tyckte att jag inte var så objektiv just nu. Visst, det är jag nog inte. Men just nu så är stockholm = pelle. Och eftersom jag måste hålla mig undan från honom så är det lättare om inte allting påminner mig om honom hela tiden. VIsst jag hade också önskat att jag hade kunnat bo kvar här, gå klart min utbildning, kanske tillochmed trivas bra. Men jag kan inte riktigt se det hända. De senaste dagarna har jag bara haft enorm ångest, mår konstant illa av det. Känner mig fången, kan inte äta. Igårkväll åt jag för första gången något utöver den klicken havregrynsgröt jag lyckas få i mig på morgonen. Det är läskigt, jag vill inte gå tillbaka till de vanorna, men det är det enda sättet jag kan hantera svåra situationer på.

tillbaka i stockholm

Igår vaknade jag med fet ångest. Visste att jag inte kunde ignorera faktumet att jag var tvungen att boka en biljett och åka tillbaka till stockholm idag.
På kvällen hade vi avskedsfest för johnny som flyttade till nyköping idag. Skönt att se alla. Känna mig som vanligt, även om jag inte riktigt kunde skaka av mig den jobbiga känslan på hela kvällen.

Och nu är jag här. P mötte mig på t-centralen för att lämna tillbaka mitt busskort. Vi tog en kopp kaffe medan jag väntade in en buss. Kändes så konstigt. Bakvänt. Impulserna att ge honom en stor kram, hålla hans hand bara satte sig som en kramp i halsen. Så underligt att inte få lov. att hejda sig. Hela situationen ledde till att jag bara log dumt för att inte börja gråta eller vad som. Trots att han kändes så kall, den stela, artiga kramen när jag skulle gå och avsaknanden av de känslorna man tidigare såg att han hade för mig var jag ju ändå glad att se honom. Såklart. Fin som han är.

Tänkte vila en stund sedan ringa anna och peter. Blir skitkul att träffa dem igen.

so long suckers

en malmökväll


Bilder från förra fredagen. Där var nästan bara bilder på mig eftersom pernilla höll i kameran och jag är hennes största idol ;)
Förfest hos marie sedan vidare till golden sedan deep. Ja, jag vet på andra bilden ser jag ut som om jag har sålt smöret och tappat pengarna, trodde att jag såg glad ut men jag mådde väl ungefär sådär. På sista bilden är det någon tölp som har parkerat sig mellan mig och marie, vi tyckte han var lika kul som vi ser ut att tycka.

och det var en dag

Vaknade tidigt idag, då var det redan 23 grader ute. Tänkte gå ut i trädgården och sätta mig och dricka morgonkaffet och lösa några korsord. Var bara inte riktigt beredd på att bli attackerad av förvuxna spindlar. De kröp upp mest över allt ifrån.. under min dyna, i gräset osv.. Kändes lite som att jag slog mig fram i trädgården kring huset. Hittade tillslut en bra plats på framsidan intill tegelväggen, satte mig där, jag och min katt. Sen ser jag i högra ögonvrån två gigantiska nät med två gigantiska spindlar i. Studerade dem ett tag och den ena verkade upptagen med att linda in något och den andra såg inte heller ut att vara så intresserad av mig. så jag satt kvar. Gråsuggorna kilade omkring runt mig också, men tack och lov inte på mig.

Var nere i stan för att hitta en klipptid. Bestämde att jag skulle toppa det, men nu vill jag bara klippa av det. Fantiserar om hur jag hugger av det med en sax själv. fult, fult, det är ändå så fult. Är inne i destruction-mode.
Drömde i natt om sjukhuset.
Vaknade med klumpen i halsen. Tänkte på hur jag grät. Hur rädd jag var. Hur ensam och utlämnad jag kände mig. Hur jag grät den kvällen när mamma precis hade kommit upp men var tvungen att gå på kvällen. Som ett litet barn. Hur övergiven jag kände mig av p och alla. Hur jävla läskigt det var att inte kunna andas. Hur jag trodde jag skulle dö om jag somnade. Hur kallt det var på intensiven. Hur ont det gjorde att bli inkopplad till maskinen som satt i min handled. Den som lämnade det envisa enorma blämärket efter sig. Hur där var sladdar och slangar som satt fast överallt på mig. Hur liten p såg ut när han fick komma in och träffa mig. Hur jag fick en massa morfin och äntligen somnade. Killen med överdosen vars maskiner pep ideligen. Hur alla kom springande varje gång. Som om det gällde liv och död. Hur han inte fanns kvar när jag vaknade första gången vid fem på morgonen. Hur jag aldrig vågade fråga vart han tagit vägen.

oh, shut up will you

Känsloförloppet går som förväntat. Frustrerad och arg. Lättretlig mot alla. Vill bara förstöra. Det är en annan person än den jag trodde mig känna. Vilket är så .. otroligt konstigt. Jag umgås inte med nonchalanta människor. Jag faller aldrig för sådana. Jag älskar dem som bryr sig. Hur blev det såhär..?
Vill egentligen inte sitta hemma ikväll. Tänkte egentligen ringa alex eller becca, men båda jobbar säkert imorgonbitti ändå..

Pernilla och jag börjar bli stammisar på café Bojan. Världens godaste latte, och sedan är det ett kvarter bort från pernilla och längre än så kan man inte gå på morgonen utan kaffe i kroppen.
Vi har planerat vår framtid nu. Skönt att hon är lika entusiastisk över den som jag. Älskar henne så, hon är så jävla bra.
Jag träffade Kasper också ute i folketspark igår, skitkul. Måste vara mer än ett år sedan nu. Hörde någon ropa från andra sidan gräsplanen, och man kan inte ta fel på hans sköna gansterpolska accent :)


   
Annica, Johnny och Willi himma hos Willi. Grymt varma dagar och vi orkade bara loda här hela dagarna.

don't get yourself involved

Jag är singel nu, tror jag, verkar det som.. antar jag. Funderar inte mer över det nu. Gråtit och grubblat sen i lördes och det blir man bara alldeles tom utav. Ska bara låta det vara. Förstår och inser det ändå inte. Hade det jobbiga samtalet med p i lördes. Åkte till skåne två timmar senare. Det var en befrielse, distans är bra. Åkte direkt till malmö och hämtades där av penila. Hon hade lagat mat till mi och fixat en låda vin. Har lunginflammation och äter mega medicinen och jag vet att jag inte får dricka eller röka men jag orkar bry mig noll. Vi gick till maskot och sen till jeriko och Oh Baby - I Like It Raw där de såklart spelade bästa musiken. Vi förundrades än en gång hur killar som ska ragga på penila alltid ställer sig bakom henne och stirrar.. och stirrar. Mig är de dumma nog att bjuda på, och som tur är måste de flörta in sig hos vännen också så det slutade med att jag och penila hängde i baren och shotade.

De andra dagarna har bestått av bad med vänner utanför kävlinge, shopping och mycket rödvin med willi. Var hos vetrinären med älskade maran. Hon har bronkit. Sådan matte sådan kise.

Nu är jag tillbaka i malmö. penila och jag har varit ute i folketspark, druckit vin, spelat skipp-bo och lyssnat på fina bongatrummor. Precis som det ska vara en sån här sinnesvarm dag.
Nu ska vi kolla på tom nån sleden film :)

soo long.

impossible

I don't want to feel like I don't have a future
I don't want to feel like it's an end of a summer
Let's not fall back to sleep like we used to
I don't want to wake up knowing I don't have a future

Impossible. Your love is something I cannot remember.

I don't want to spend another day in this city
I woke up thirsty, it's hard to go back you know.
Let's not fall back to sleep like we used to, do you remember?
I don't want to wake up knowing I don't have a future.

I know it's, Impossible. Your love is something I cannot remember.
And there's a first time and a second time, you've got to hold on
Did you know it could happen to you?
Your love is something I cannot remember.

I don't want to see the same pictures all over
And I've been standing on the same spot now since it's been over
'Cause someone promised me a new chance, yes you promised
I don't want to wake up knowing I don't have a future.

I know it's, Impossible. Your love is something I cannot remember
And there's a first time and a second time, you've got to hold on
Did you know it could happen to you?
Your love is something I cannot remember.

You are just like your mother, I'm just the same as the others
Did you believe everything they write in all those magazines?
Stay out of love until you're ready, stay out of it 'cause it scares you
You'll still find your love outside the public library

I know it could happen to you.

-
Shout out louds


Oh, I love em.
Lyssnar sönder dem på jobbet.

Bara imorgon kvar på jobbet sen har jag en veckas sjukskrivning (lunginflammation igen) och efter det en veckas semester.
Ska kanske åka till Gotland, o såklart ner till skauneland.
Fyllt år har jag med. 22 blev jag den 25e juli. Lyssnade på radio idag. Tydligen delar Timo Räisänen och jag den dagen.
Iallefall, föräldrarna kom på besök. Naajs.
Av anna och peter fick jag vars en lunch, vilket var väldigt uppskattat eftersom jag inte riktigt unnar mig ngn lunch på arbejdet normalt. Sedan gick vi till Faschings soulklubb på lördagen efter. Hade varit en grym dag om jag inte hade fått migrän. ännä o piter är grymmast :)
Igår var det invigning av pride. pelle spelade där med the mill. Det var bra, vi fick backstagepass o drinkbiljetter. najs.
ah, så nu sitter jag här och har ont i lungan mest. allmänt trist.

Tidigare inlägg