Like you said
Ungefär så känns det när våren kan anas, den kan väntas komma snart. Och vi bara håller andan och håller ut.
Och visst finns det saker som hjälper till när vi ska ignorera omvärlden. Under tiden stannar vi inne och myser under filten med rödvinet, pressar ut röken genom den lilla fönsterspringan som tillåts vara öppen. Jag har slutit ögonen och kommer inte öppna dem igen förrän det är ljust och klart. Och det känns så skönt.
Jag tvingas utmana mig själv med de små utrymmen som jag måste vistas i. Men visst går det utmärkt när man blir distraherad.
we danced together
Okej, jag är en sån som oroar mig.
Jag är allvarlig och stel och önskar att jag kunde vara ung och naiv inuti igen.
Så, hur som helst oroar jag alltid mig, speciellt för hur jag beteer mig. Jag är rädd för att vara annorlunda, udda, eller kanske egentligen bara att folk ska se vem jag är. När jag rör mig bland andra tar jag på mig min anonyma mask. Speciellt jobbigt är det på bakfyllan. För hur om än så förändras man när man dricker. Det är lätt hänt att man säger och gör saker som man kanske inte riktigt hade gjort om man inte var under the influence. Detta är allmän sanning. Mitt problem är bara att alla mina nojer mest utspelar sig inuti mitt huvud. Det är ett enda kaos där inne men på ytan yttrar det sig oftast i att jag är disträ, eller på sin höjd kan se lite kall eller nonchalant ut. Så jag går omkring och oroar mig för saker som oftast inte har utspelats annat än i mitt huvud.
Fast i fredes gjorde jag faktiskt konstiga saker. på riktigt. utanför mitt huvud. inte så allvarligt kanske. Vi bestämde oss efter en hård vecka att inte gå ut när väl fredagen kom utan istället bunkrade upp med vin och godis hemma hos B. Det var skittrevligt och utvecklades i takt med glasen till high-class-rödvinsfilosoferande. Som avslutning på kvällen svimmade jag på toaletten och kort därefter kräktes (i toaletten, vilket ger pluspoäng).
Poängen är bara att det inte var jobbigt dagen efter. Det verkar som att rädslorna för att saker ska hända är värre än när de verkligen händer. Detta är väl kanske också en allmän sanning som jag rent intellektuellt visste men ändå inte riktigt kunde få ihop.
Iallafall så har min kropp lagt ner totalt sen i fredes. Blodtrycksfall, svimmade och slog i pannan och käken så jag knappt kunde prata under lördagen. Samtidigt blev jag dunderförkyld så halsen svullnade upp. Priset tog nog min mun idag. Jag vaknade med värsta botoxläpparna. Antagligen har jag fått någon sorts allergisk reaktion så det ser ut som att jag har gjort en läppförstoring.
Samtidigt försöker jag reda ut en satans hemtenta.
finaste stockholmarna gör ju det bäst! - http://it.youtube.com/watch?v=gA2hh_rdxi4
För minnets skull
Jag kände mig trött på musiken jag har här på datorn, inget tycktes kännas rätt eller passa sinnesstämningen för dagen. Så kom jag att tänka på blandskivan som jag fick av mr M i höstas. Omsorgsfullt komponerad för såna-dära-dagar med tillhörande omslag som såklart den här konstnärliga mannen målade själv.
Med den nya musiken i öronen så började jag kolla igenom min brokiga och ganska dåliga skivsamling. Det konstiga är att den musiken jag har bemödat mig att köpa egentligen inte är något jag vill lyssna på. Den är skit.
Kan inte riktigt förstå hur det kommer sig.
Jag hittade iallafall en annan skiva i samlingen som jag fått. En skiva med tre låtar varav två av dem skrevs till mig eller med mig som inspiration. Den inleder med vackraste låten. (såklart tycker jag det för jag är partisk)
En enorm tavla som hänger på väggen här bredvid mig från mr M, ett stort brunt kuvert med handskrivna brev från mr J och fröken P. Polaoridkameran från mr J. Dikten av fröken P som hon hade mig i åtanke för, den som jag gillar allra mest.
Alla de här sakerna står på något sätt som symboler för relationer. Jag är en sån som samlar och sparar på saker som på något sätt är bevis för händelser eller personer. Min alldeles egna lilla minnesbank.
Det kan vara vad som helst, konsertbiljetter, lappar.. skolådor också! sneakersen måste leva vidare även efter deras öde har gått dem till mötes. Skolådorna kan också vara bra för att bevara alla små saker man sparar på för minnets skull.
Foton också! Foton är bra. tills hårddisken kraschar och flera år går upp i rök.
Ett enda litet foto kan representera en hel dag, händelse, person eller relation. Effektivt.
De här tankarna leder oavkortat till frågan om vad jag själv har lämnat efter mig? Vilka tillfällen, minnen och prylar representerar egentligen mig där ute?
Ben Harper passar exakt idag. Mr M är synsk. Visst finns det en dag för var låt.
