hannici

Finaste låtarna kommer från Emil Jensen, han som gjorde en 270 mil lång cykelturné ensam genom sverige som en personlig aktion för en hållbar utveckling. grymt

Igår började dagen alldeles för tidigt när jag var tvungen att ringa min läkare för en ny remiss (den förra försvann mystiskt mellan kungsklippan och djurö). Hon säger javisst kom o hämta den. När jag kom dit fanns den ingenstanns och hon hade gått på långlunch. Så jag väntade en timme. och lite till. Sen dök hon upp och skrev ut en remiss för tredje gången, och jag stack till sjukhuset för röntgning, lustigt, samma röntgenläkare som de andra fyra gångerna jag varit där. Han kände igen mig och jag kände mig som en gammal trasig tant..
När jag satt på bussen hem ringde anna och lät trasig. Vi möttes upp vid hornstull och vandrade hem till mig. Tydligen var hon också singel nu. Jag var minst lika förvånad som hon. Vi tog några öl från kylen och gick ner och satte oss vid vattnet.
Två förvånade singlar.

Sen stack jag till jobbet, det var lugnt, inget folk direkt.
Snackade med martin i telefon, trevligt, vi ska ses till helgen. Känns lite vemodigt att lära känna nytt folk precis när jag ska flytta. Fast och andra sidan, världen krymper. Jag kommer ju besöka stockholm igen, kanske inte för kärlek men för vännerna iallafalla.

Finaste skivan nu är Open field.
Pratade med min chef igår. Han sa att allt går att lösa, undrade om han kunde hjälpa mig med något. Han trodde att flytten var ett hastigt beslut. Kanske verkar så utifrån, fast detta har jag funderat på i månader. Bara det att jag inte brukar prata om saker jag tänker. Iallafall kan jag nog få sluta inom två veckor. Enormt lättad.
Igår gick jag o anna ut efter jobbet för att käka och dricka nån öl, egentligen en, men det blir alltid fler. Vi gick till mosaik för att dricka billigt, mosaik som lite blev ett stammishak innan. Såklart stack där fram ett välbekant ansikte. Johan med flicka och två vänner satt där. Fick reda på att det var fler som inte ska gå klart kursen. Fast det känns som att alla lite har haft de tankarna i sommras.
Jag o Anna satt där ganska länge och pratade om allt möjligt. Det var skitskönt, äntligen kunde jag tänka på något annat. Ingenting lät hon mig betala heller. Kommer sakna henne massor! Med henne får man vara hur knäpp som helst :) Hon försökte övertala mig att stanna och tänka igenom beslutet. Tyckte att jag inte var så objektiv just nu. Visst, det är jag nog inte. Men just nu så är stockholm = pelle. Och eftersom jag måste hålla mig undan från honom så är det lättare om inte allting påminner mig om honom hela tiden. VIsst jag hade också önskat att jag hade kunnat bo kvar här, gå klart min utbildning, kanske tillochmed trivas bra. Men jag kan inte riktigt se det hända. De senaste dagarna har jag bara haft enorm ångest, mår konstant illa av det. Känner mig fången, kan inte äta. Igårkväll åt jag för första gången något utöver den klicken havregrynsgröt jag lyckas få i mig på morgonen. Det är läskigt, jag vill inte gå tillbaka till de vanorna, men det är det enda sättet jag kan hantera svåra situationer på.

Igår vaknade jag med fet ångest. Visste att jag inte kunde ignorera faktumet att jag var tvungen att boka en biljett och åka tillbaka till stockholm idag.
På kvällen hade vi avskedsfest för johnny som flyttade till nyköping idag. Skönt att se alla. Känna mig som vanligt, även om jag inte riktigt kunde skaka av mig den jobbiga känslan på hela kvällen.

Och nu är jag här. P mötte mig på t-centralen för att lämna tillbaka mitt busskort. Vi tog en kopp kaffe medan jag väntade in en buss. Kändes så konstigt. Bakvänt. Impulserna att ge honom en stor kram, hålla hans hand bara satte sig som en kramp i halsen. Så underligt att inte få lov. att hejda sig. Hela situationen ledde till att jag bara log dumt för att inte börja gråta eller vad som. Trots att han kändes så kall, den stela, artiga kramen när jag skulle gå och avsaknanden av de känslorna man tidigare såg att han hade för mig var jag ju ändå glad att se honom. Såklart. Fin som han är.

Tänkte vila en stund sedan ringa anna och peter. Blir skitkul att träffa dem igen.

so long suckers

Vaknade tidigt idag, då var det redan 23 grader ute. Tänkte gå ut i trädgården och sätta mig och dricka morgonkaffet och lösa några korsord. Var bara inte riktigt beredd på att bli attackerad av förvuxna spindlar. De kröp upp mest över allt ifrån.. under min dyna, i gräset osv.. Kändes lite som att jag slog mig fram i trädgården kring huset. Hittade tillslut en bra plats på framsidan intill tegelväggen, satte mig där, jag och min katt. Sen ser jag i högra ögonvrån två gigantiska nät med två gigantiska spindlar i. Studerade dem ett tag och den ena verkade upptagen med att linda in något och den andra såg inte heller ut att vara så intresserad av mig. så jag satt kvar. Gråsuggorna kilade omkring runt mig också, men tack och lov inte på mig.

Var nere i stan för att hitta en klipptid. Bestämde att jag skulle toppa det, men nu vill jag bara klippa av det. Fantiserar om hur jag hugger av det med en sax själv. fult, fult, det är ändå så fult. Är inne i destruction-mode.
Drömde i natt om sjukhuset.
Vaknade med klumpen i halsen. Tänkte på hur jag grät. Hur rädd jag var. Hur ensam och utlämnad jag kände mig. Hur jag grät den kvällen när mamma precis hade kommit upp men var tvungen att gå på kvällen. Som ett litet barn. Hur övergiven jag kände mig av p och alla. Hur jävla läskigt det var att inte kunna andas. Hur jag trodde jag skulle dö om jag somnade. Hur kallt det var på intensiven. Hur ont det gjorde att bli inkopplad till maskinen som satt i min handled. Den som lämnade det envisa enorma blämärket efter sig. Hur där var sladdar och slangar som satt fast överallt på mig. Hur liten p såg ut när han fick komma in och träffa mig. Hur jag fick en massa morfin och äntligen somnade. Killen med överdosen vars maskiner pep ideligen. Hur alla kom springande varje gång. Som om det gällde liv och död. Hur han inte fanns kvar när jag vaknade första gången vid fem på morgonen. Hur jag aldrig vågade fråga vart han tagit vägen.

Jag är singel nu, tror jag, verkar det som.. antar jag. Funderar inte mer över det nu. Gråtit och grubblat sen i lördes och det blir man bara alldeles tom utav. Ska bara låta det vara. Förstår och inser det ändå inte. Hade det jobbiga samtalet med p i lördes. Åkte till skåne två timmar senare. Det var en befrielse, distans är bra. Åkte direkt till malmö och hämtades där av penila. Hon hade lagat mat till mi och fixat en låda vin. Har lunginflammation och äter mega medicinen och jag vet att jag inte får dricka eller röka men jag orkar bry mig noll. Vi gick till maskot och sen till jeriko och Oh Baby - I Like It Raw där de såklart spelade bästa musiken. Vi förundrades än en gång hur killar som ska ragga på penila alltid ställer sig bakom henne och stirrar.. och stirrar. Mig är de dumma nog att bjuda på, och som tur är måste de flörta in sig hos vännen också så det slutade med att jag och penila hängde i baren och shotade.

De andra dagarna har bestått av bad med vänner utanför kävlinge, shopping och mycket rödvin med willi. Var hos vetrinären med älskade maran. Hon har bronkit. Sådan matte sådan kise.

Nu är jag tillbaka i malmö. penila och jag har varit ute i folketspark, druckit vin, spelat skipp-bo och lyssnat på fina bongatrummor. Precis som det ska vara en sån här sinnesvarm dag.
Nu ska vi kolla på tom nån sleden film :)

soo long.