hannici

Finaste skivan nu är Open field.
Pratade med min chef igår. Han sa att allt går att lösa, undrade om han kunde hjälpa mig med något. Han trodde att flytten var ett hastigt beslut. Kanske verkar så utifrån, fast detta har jag funderat på i månader. Bara det att jag inte brukar prata om saker jag tänker. Iallafall kan jag nog få sluta inom två veckor. Enormt lättad.
Igår gick jag o anna ut efter jobbet för att käka och dricka nån öl, egentligen en, men det blir alltid fler. Vi gick till mosaik för att dricka billigt, mosaik som lite blev ett stammishak innan. Såklart stack där fram ett välbekant ansikte. Johan med flicka och två vänner satt där. Fick reda på att det var fler som inte ska gå klart kursen. Fast det känns som att alla lite har haft de tankarna i sommras.
Jag o Anna satt där ganska länge och pratade om allt möjligt. Det var skitskönt, äntligen kunde jag tänka på något annat. Ingenting lät hon mig betala heller. Kommer sakna henne massor! Med henne får man vara hur knäpp som helst :) Hon försökte övertala mig att stanna och tänka igenom beslutet. Tyckte att jag inte var så objektiv just nu. Visst, det är jag nog inte. Men just nu så är stockholm = pelle. Och eftersom jag måste hålla mig undan från honom så är det lättare om inte allting påminner mig om honom hela tiden. VIsst jag hade också önskat att jag hade kunnat bo kvar här, gå klart min utbildning, kanske tillochmed trivas bra. Men jag kan inte riktigt se det hända. De senaste dagarna har jag bara haft enorm ångest, mår konstant illa av det. Känner mig fången, kan inte äta. Igårkväll åt jag för första gången något utöver den klicken havregrynsgröt jag lyckas få i mig på morgonen. Det är läskigt, jag vill inte gå tillbaka till de vanorna, men det är det enda sättet jag kan hantera svåra situationer på.