hannici

Vaknade tidigt idag, då var det redan 23 grader ute. Tänkte gå ut i trädgården och sätta mig och dricka morgonkaffet och lösa några korsord. Var bara inte riktigt beredd på att bli attackerad av förvuxna spindlar. De kröp upp mest över allt ifrån.. under min dyna, i gräset osv.. Kändes lite som att jag slog mig fram i trädgården kring huset. Hittade tillslut en bra plats på framsidan intill tegelväggen, satte mig där, jag och min katt. Sen ser jag i högra ögonvrån två gigantiska nät med två gigantiska spindlar i. Studerade dem ett tag och den ena verkade upptagen med att linda in något och den andra såg inte heller ut att vara så intresserad av mig. så jag satt kvar. Gråsuggorna kilade omkring runt mig också, men tack och lov inte på mig.

Var nere i stan för att hitta en klipptid. Bestämde att jag skulle toppa det, men nu vill jag bara klippa av det. Fantiserar om hur jag hugger av det med en sax själv. fult, fult, det är ändå så fult. Är inne i destruction-mode.
Drömde i natt om sjukhuset.
Vaknade med klumpen i halsen. Tänkte på hur jag grät. Hur rädd jag var. Hur ensam och utlämnad jag kände mig. Hur jag grät den kvällen när mamma precis hade kommit upp men var tvungen att gå på kvällen. Som ett litet barn. Hur övergiven jag kände mig av p och alla. Hur jävla läskigt det var att inte kunna andas. Hur jag trodde jag skulle dö om jag somnade. Hur kallt det var på intensiven. Hur ont det gjorde att bli inkopplad till maskinen som satt i min handled. Den som lämnade det envisa enorma blämärket efter sig. Hur där var sladdar och slangar som satt fast överallt på mig. Hur liten p såg ut när han fick komma in och träffa mig. Hur jag fick en massa morfin och äntligen somnade. Killen med överdosen vars maskiner pep ideligen. Hur alla kom springande varje gång. Som om det gällde liv och död. Hur han inte fanns kvar när jag vaknade första gången vid fem på morgonen. Hur jag aldrig vågade fråga vart han tagit vägen.