För minnets skull
Jag kände mig trött på musiken jag har här på datorn, inget tycktes kännas rätt eller passa sinnesstämningen för dagen. Så kom jag att tänka på blandskivan som jag fick av mr M i höstas. Omsorgsfullt komponerad för såna-dära-dagar med tillhörande omslag som såklart den här konstnärliga mannen målade själv.
Med den nya musiken i öronen så började jag kolla igenom min brokiga och ganska dåliga skivsamling. Det konstiga är att den musiken jag har bemödat mig att köpa egentligen inte är något jag vill lyssna på. Den är skit.
Kan inte riktigt förstå hur det kommer sig.
Jag hittade iallafall en annan skiva i samlingen som jag fått. En skiva med tre låtar varav två av dem skrevs till mig eller med mig som inspiration. Den inleder med vackraste låten. (såklart tycker jag det för jag är partisk)
En enorm tavla som hänger på väggen här bredvid mig från mr M, ett stort brunt kuvert med handskrivna brev från mr J och fröken P. Polaoridkameran från mr J. Dikten av fröken P som hon hade mig i åtanke för, den som jag gillar allra mest.
Alla de här sakerna står på något sätt som symboler för relationer. Jag är en sån som samlar och sparar på saker som på något sätt är bevis för händelser eller personer. Min alldeles egna lilla minnesbank.
Det kan vara vad som helst, konsertbiljetter, lappar.. skolådor också! sneakersen måste leva vidare även efter deras öde har gått dem till mötes. Skolådorna kan också vara bra för att bevara alla små saker man sparar på för minnets skull.
Foton också! Foton är bra. tills hårddisken kraschar och flera år går upp i rök.
Ett enda litet foto kan representera en hel dag, händelse, person eller relation. Effektivt.
De här tankarna leder oavkortat till frågan om vad jag själv har lämnat efter mig? Vilka tillfällen, minnen och prylar representerar egentligen mig där ute?
Ben Harper passar exakt idag. Mr M är synsk. Visst finns det en dag för var låt.