Lets shit ourselves

Lyssnar fortfarande på magic numbers och försöker le. amen shit, så jävla svårt.
Finaste pernilla ringer och låter mer bekymrad än min mamma. söt hon är.
Känner mig ambivalent, agerar likaså. Likadant varje vår; visst gör det ont när knoppar brister. Men ändå, varje gång jag mår såhär gissar jag hej vilt vad orsaken är. Känner mig som en bedragare, som att jag hittar på en lösning och klamrar mig fast vid den och blundar så hårt jag kan. Det kanske bara bor där inom mig. Det kanske är meningen att det ska vara såhär, det kanske är ändå mitt fel. vafan vet jag. Går så långt att jag blir så jävla arg på mig själv. jävla onödig bortkastad tid.
nu ska jag dra mig till skolan och göra en muntlig presentation jag inte har koll på. ah.


önskar mig mitt hår tillbaka i födelsedagspresent

Kommentarer
Postat av: Nilla

Jag älskar dig min finaste fina! Du är guld, ett solsken en dyrbar skatt! Kärlek kärlek
ps. jag saknar dig ! puss

2007-04-27 @ 12:45:36
Postat av: hanni

gange: Jag fick länken till ditt galleri från Marie, födelsedagsbarnet på festen. Jag är också en vilsen skåning i sthlm. Hur kommer det sig att du hittade bloggen? hehe.. roligt sammanträffande :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback