Cheer up, emo kid!

Those genes! those genes?
Vad är det med skånska familjen olssons gener?
Vad har de för attraktion åt lättja?
Är det den skånska småstaden eller något djupt inom oss som gör att vi ger oss hän åt beroendet.?
En bror som åter älskar mig, några kusiner på vift, andra platser, fysiskt och kanske mentalt. Endå en sån jävla gemenskap. hårda blodsband. En som alltid drabbas i mina drömmar. Den jävla oron för hnm släpper aldrig.

--

Ja, oj, shit. det var längesen jag skrev. Men det händer ju så mycket. Så mycket som jag vill dela med mig. Men eftersom det händer så mycket har jag inte någon riktig ork och lust att skriva ner dem.

Mamma och pappa var på besök iaf. De körde upp och hämtade oss eftersom det kostade mindre än att skicka ner oss till skåne per tåg. Så vi åt en middag på Östgötakällaren, trevligt när föräldrarna betalar, då får man välja vad som helst på menyn. Sen gick vi långa promenader och drack öl på Stampen.

Hela planen med skåneresan var att jag skulle skriva min uppsats eftersom alla sa att de skulle jobba. Men de ljög. Så vi flängde mest runt och drack öl. En solig förmiddag körde vi till nymölla för o kolla in willis pappas mfl
utställning (konstrundan i skåne pågick).


-mongopatrullen: -Ngt stämmer inte i den här bil(d)en
pelle, willi, jhonny,aron
på utflykt i nymölla

Jag träffade också älskade nilla, hon var arg, full, glad och kärleksfull om vart annat. You give me bruises baby. Ingen kan få komma undan med att vara så arg på mig som hon. Hon är finast i världen o hennes värld är så rörig.

Fröknarna skåne tyckte jag var dåligt berusad när jag anlände och gav mig sambucca att skölja ner med öl o en flarra vin.


älskade pernilla fick jag träffa

äh, what the hell. I love em all!


uhh, en början. satan. det kommer mera :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback