lost and found

Skånetrafiken blev min fiende nr ett idag.
Bussarna i Lund är totalomöjliga, alltid, alltid sena. Men det är inte konstigt med den här jävla jämna strömmen av människor över varenda jävla övergångsställe utan de där jävla gröna och röda gubbarna. Att det ska vara så svårt.
Alltid bussen jag väntar på också. Det kan komma två tre stycken andra på samma runda medans jag står o väntar.
Skåne är så jävla rått och grått så jag dör.

Becca och jag packade mina grejor idag också. Känns ju.. ja. Vetefan.
Bor numera i en hög böcker för jag antar jag inte kommer spendera så mycket tid i Lund resten av månaden.

Fetekatten Maran har varit som en böld i röven idag.
Förstår inte hur hon kan ha så mycket energi, hon rivs, bits, jagar och piper. Så jag släppte ut henne när jag gick hemifrån, hon kanske var ute två ynka timmar. Nu pikar mina föräldrar mig för att hon är förkyld. haah. Kan hon gott ha :)



Men mitt i den värsta och kallaste dagen på länge ringer finaste finaste Pelle :)
Vi kom iallafall fram till att msn är ett jävla skit. Omöjligt att inte misstolka och överanalysera allting. Så det blev ett två timmar långt samtal (du är ruinerad nu ;) istället, och det var grymt skönt att höra din röst. Så nu blir det stockholm på fredagmorgon, om en jävla evighet. :)



you're my only desire
all the love that i need
is in your eyes


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback