You remind me of something
Bonnie 'prince' Billy - You remind me of something (the glory goes)
Mysig dag igår. Jag gillar faktiskt de där regniga dagarna på sommaren. En eller två höstdagar mitt i sommarvärmen, vi ska ju inte önska livet ur sommaren.
Så. Katten Selma är tillbaka i boningen.
Jag tror att hon är förvirrad angående var hon bor nu. Medan hon var på semester så bytte jag och Nilla rum. Nu hänger hon inne på mitt rum (som hon tror är hennes). När hon först spatserade in här var hon nog jävligt nöjd med att min matta (som hon älskar) hade flyttat in i "hennes" rum, problemet var bara att hennes matte inte bor där.
Selma jagar
Ny frisyr. Eller inte. Har egentligen bara klippt av håret i nacken som jag ändå sätter upp.
Har någon dille på att jag ska raka av det, kanske en mjukstart?
Mysig dag igår. Jag gillar faktiskt de där regniga dagarna på sommaren. En eller två höstdagar mitt i sommarvärmen, vi ska ju inte önska livet ur sommaren.
Så. Katten Selma är tillbaka i boningen.
Jag tror att hon är förvirrad angående var hon bor nu. Medan hon var på semester så bytte jag och Nilla rum. Nu hänger hon inne på mitt rum (som hon tror är hennes). När hon först spatserade in här var hon nog jävligt nöjd med att min matta (som hon älskar) hade flyttat in i "hennes" rum, problemet var bara att hennes matte inte bor där.
Selma jagar
Ny frisyr. Eller inte. Har egentligen bara klippt av håret i nacken som jag ändå sätter upp.
Har någon dille på att jag ska raka av det, kanske en mjukstart?
So everyone
Bonnie Prince Billy - So everyone
När jag var på väg hem från jobbet ropade de ut nästa nattåg till Berlin i högtalarna på centralen i Malmö.
Att så små saker kan få en att längta så.
Den här underbara bilden hittade jag på min dator.
Jag och nilla hade inte träffats på flera månader och kvällen urartade i total stupfylla.
Det var underbart. (Ja, herre min gud, ni skulle sett hela foto-serien från den kvällen)
När jag var på väg hem från jobbet ropade de ut nästa nattåg till Berlin i högtalarna på centralen i Malmö.
Att så små saker kan få en att längta så.
Den här underbara bilden hittade jag på min dator.
Jag och nilla hade inte träffats på flera månader och kvällen urartade i total stupfylla.
Det var underbart. (Ja, herre min gud, ni skulle sett hela foto-serien från den kvällen)
Today I started celebrating again
Today I started celebrating again.
http://hypem.com/track/497513/Bonnie+Prince+Billy-Today+I+Started+Celebrating+Again
Detta måste vara Bonnie Prince Billys gladaste låt. Och nej, något glatt är inte det lättaste att hitta bland hans alster. Men hans musik är helt underbar.
För några veckor sedan råkade jag få reda på att han skulle spela häromkring. Jag och P insåg att vi aldrig skulle få tummarna loss och att konserten antagligen redan skulle ha varit när vi var redo att köpa biljetter om vi hade väntat med det. Mycket snack och lite låda. Mot vår natur så agerade vi direkt. Vi dissade Berns i Sthlm och fixade biljetter till spelningen i Köpenhamn istället och bokade samtidigt tågbiljetter till P så han färdas till skåne i tid.
chop chop chop.
Den här helgen har varit så fin. Jag har umgåtts med människor dygnet runt i 36 timmar. Min personliga sfär är ganska stor och jag brukar egentligen behöva vara själv efter bara ett par timmar.
Antar att jag har krupit ur skalet igen.
I Fredes var det Tomboy som utlovade skön electro och house men bara erbjöd det allra värsta från 90talet. Inte ens charmigt, så charmen fick folket själva stå för.
Vaknar med huvudvärk trots att det inte konsumerades speciellt mycket öl, men fick en stor kaffe placerad i handen direkt efter uppvaknande så det gick an ändå.
Jag och M hade tusen projekt inplanerade för dagen. Efter rantande på loppis och nova slöade vi hemma hos hnm. Eller egentligen så var det mest jag som slöade och lyckades sätta honom i otroligt mycket arbete. Min enda ansträngning var att vara provdocka åt min klänning som jag införskaffat dagen innan på rea (2 storlekar för stor) medans han nålade den och funderade över hur man bäst kunde sy in den. Kändes kungligt.
Nilla och jag drack öl och laddade inför fotbollen
medan Martin jobbade
http://hypem.com/track/497513/Bonnie+Prince+Billy-Today+I+Started+Celebrating+Again
Detta måste vara Bonnie Prince Billys gladaste låt. Och nej, något glatt är inte det lättaste att hitta bland hans alster. Men hans musik är helt underbar.
För några veckor sedan råkade jag få reda på att han skulle spela häromkring. Jag och P insåg att vi aldrig skulle få tummarna loss och att konserten antagligen redan skulle ha varit när vi var redo att köpa biljetter om vi hade väntat med det. Mycket snack och lite låda. Mot vår natur så agerade vi direkt. Vi dissade Berns i Sthlm och fixade biljetter till spelningen i Köpenhamn istället och bokade samtidigt tågbiljetter till P så han färdas till skåne i tid.
chop chop chop.
Den här helgen har varit så fin. Jag har umgåtts med människor dygnet runt i 36 timmar. Min personliga sfär är ganska stor och jag brukar egentligen behöva vara själv efter bara ett par timmar.
Antar att jag har krupit ur skalet igen.
I Fredes var det Tomboy som utlovade skön electro och house men bara erbjöd det allra värsta från 90talet. Inte ens charmigt, så charmen fick folket själva stå för.
Vaknar med huvudvärk trots att det inte konsumerades speciellt mycket öl, men fick en stor kaffe placerad i handen direkt efter uppvaknande så det gick an ändå.
Jag och M hade tusen projekt inplanerade för dagen. Efter rantande på loppis och nova slöade vi hemma hos hnm. Eller egentligen så var det mest jag som slöade och lyckades sätta honom i otroligt mycket arbete. Min enda ansträngning var att vara provdocka åt min klänning som jag införskaffat dagen innan på rea (2 storlekar för stor) medans han nålade den och funderade över hur man bäst kunde sy in den. Kändes kungligt.
Nilla och jag drack öl och laddade inför fotbollen
medan Martin jobbade
So much to say
Oj vad helgen blev fin. Det var födelsedagsgrisen från stockholm, vänner jag inte sett på alldeles för länge och massa malmö-parkhäng. I lördes var alla fina människor samlade i folkets park samtidigt. Jag var alldeles överdrivet glad och tog ut mig helt och somnade alldels för tidigt.
All over the place.
Dumglad som en hund.
Egentligen gillar jag inte att ha låtar eller ens skivor på repeat. Det kan skapa illamående. Fast med Good life - Album of the year går det inte att låta bli. Lite som det var med the Knife - Heartbeats. Omöjligt att sluta. Så jag fortsätter att mala och undrar när min Dave Matthews-feber ska gå över. Det har ju ändå snart gått ett år..
http://www.youtube.com/watch?v=81PfFrl6Ars&feature=user
http://www.youtube.com/watch?v=Bnq2wi664yc&feature=related
All over the place.
Dumglad som en hund.
Egentligen gillar jag inte att ha låtar eller ens skivor på repeat. Det kan skapa illamående. Fast med Good life - Album of the year går det inte att låta bli. Lite som det var med the Knife - Heartbeats. Omöjligt att sluta. Så jag fortsätter att mala och undrar när min Dave Matthews-feber ska gå över. Det har ju ändå snart gått ett år..
http://www.youtube.com/watch?v=81PfFrl6Ars&feature=user
http://www.youtube.com/watch?v=Bnq2wi664yc&feature=related
Carry on up the morning
Förut bodde jag i en lägenhet där det regnade in i köket. Det var illa nog, men här har det snöat in i köket hela morgonen. Jag hade parkerat mig vid köksbordet med mina böcker när jag hör ett högljutt ras i väggen följt av att det rasar ut snö och is ur ventilen. Sen har det fortsatt så med jämna mellanrum hela förmiddagen.
weird.
Like you said
Vi har tagit ett djupt andetag och håller andan. hold it. hoold it.
Ungefär så känns det när våren kan anas, den kan väntas komma snart. Och vi bara håller andan och håller ut.
Och visst finns det saker som hjälper till när vi ska ignorera omvärlden. Under tiden stannar vi inne och myser under filten med rödvinet, pressar ut röken genom den lilla fönsterspringan som tillåts vara öppen. Jag har slutit ögonen och kommer inte öppna dem igen förrän det är ljust och klart. Och det känns så skönt.
Jag tvingas utmana mig själv med de små utrymmen som jag måste vistas i. Men visst går det utmärkt när man blir distraherad.
Ungefär så känns det när våren kan anas, den kan väntas komma snart. Och vi bara håller andan och håller ut.
Och visst finns det saker som hjälper till när vi ska ignorera omvärlden. Under tiden stannar vi inne och myser under filten med rödvinet, pressar ut röken genom den lilla fönsterspringan som tillåts vara öppen. Jag har slutit ögonen och kommer inte öppna dem igen förrän det är ljust och klart. Och det känns så skönt.
Jag tvingas utmana mig själv med de små utrymmen som jag måste vistas i. Men visst går det utmärkt när man blir distraherad.
we danced together
Comhem skickar oss ett litet paket och hävdar att vi är roten till allt ont. För dem, oss själva och våra grannar. Jag hävdar nog motsatsen.
Okej, jag är en sån som oroar mig.
Jag är allvarlig och stel och önskar att jag kunde vara ung och naiv inuti igen.
Så, hur som helst oroar jag alltid mig, speciellt för hur jag beteer mig. Jag är rädd för att vara annorlunda, udda, eller kanske egentligen bara att folk ska se vem jag är. När jag rör mig bland andra tar jag på mig min anonyma mask. Speciellt jobbigt är det på bakfyllan. För hur om än så förändras man när man dricker. Det är lätt hänt att man säger och gör saker som man kanske inte riktigt hade gjort om man inte var under the influence. Detta är allmän sanning. Mitt problem är bara att alla mina nojer mest utspelar sig inuti mitt huvud. Det är ett enda kaos där inne men på ytan yttrar det sig oftast i att jag är disträ, eller på sin höjd kan se lite kall eller nonchalant ut. Så jag går omkring och oroar mig för saker som oftast inte har utspelats annat än i mitt huvud.
Fast i fredes gjorde jag faktiskt konstiga saker. på riktigt. utanför mitt huvud. inte så allvarligt kanske. Vi bestämde oss efter en hård vecka att inte gå ut när väl fredagen kom utan istället bunkrade upp med vin och godis hemma hos B. Det var skittrevligt och utvecklades i takt med glasen till high-class-rödvinsfilosoferande. Som avslutning på kvällen svimmade jag på toaletten och kort därefter kräktes (i toaletten, vilket ger pluspoäng).
Poängen är bara att det inte var jobbigt dagen efter. Det verkar som att rädslorna för att saker ska hända är värre än när de verkligen händer. Detta är väl kanske också en allmän sanning som jag rent intellektuellt visste men ändå inte riktigt kunde få ihop.
Iallafall så har min kropp lagt ner totalt sen i fredes. Blodtrycksfall, svimmade och slog i pannan och käken så jag knappt kunde prata under lördagen. Samtidigt blev jag dunderförkyld så halsen svullnade upp. Priset tog nog min mun idag. Jag vaknade med värsta botoxläpparna. Antagligen har jag fått någon sorts allergisk reaktion så det ser ut som att jag har gjort en läppförstoring.
Samtidigt försöker jag reda ut en satans hemtenta.
finaste stockholmarna gör ju det bäst! - http://it.youtube.com/watch?v=gA2hh_rdxi4
Okej, jag är en sån som oroar mig.
Jag är allvarlig och stel och önskar att jag kunde vara ung och naiv inuti igen.
Så, hur som helst oroar jag alltid mig, speciellt för hur jag beteer mig. Jag är rädd för att vara annorlunda, udda, eller kanske egentligen bara att folk ska se vem jag är. När jag rör mig bland andra tar jag på mig min anonyma mask. Speciellt jobbigt är det på bakfyllan. För hur om än så förändras man när man dricker. Det är lätt hänt att man säger och gör saker som man kanske inte riktigt hade gjort om man inte var under the influence. Detta är allmän sanning. Mitt problem är bara att alla mina nojer mest utspelar sig inuti mitt huvud. Det är ett enda kaos där inne men på ytan yttrar det sig oftast i att jag är disträ, eller på sin höjd kan se lite kall eller nonchalant ut. Så jag går omkring och oroar mig för saker som oftast inte har utspelats annat än i mitt huvud.
Fast i fredes gjorde jag faktiskt konstiga saker. på riktigt. utanför mitt huvud. inte så allvarligt kanske. Vi bestämde oss efter en hård vecka att inte gå ut när väl fredagen kom utan istället bunkrade upp med vin och godis hemma hos B. Det var skittrevligt och utvecklades i takt med glasen till high-class-rödvinsfilosoferande. Som avslutning på kvällen svimmade jag på toaletten och kort därefter kräktes (i toaletten, vilket ger pluspoäng).
Poängen är bara att det inte var jobbigt dagen efter. Det verkar som att rädslorna för att saker ska hända är värre än när de verkligen händer. Detta är väl kanske också en allmän sanning som jag rent intellektuellt visste men ändå inte riktigt kunde få ihop.
Iallafall så har min kropp lagt ner totalt sen i fredes. Blodtrycksfall, svimmade och slog i pannan och käken så jag knappt kunde prata under lördagen. Samtidigt blev jag dunderförkyld så halsen svullnade upp. Priset tog nog min mun idag. Jag vaknade med värsta botoxläpparna. Antagligen har jag fått någon sorts allergisk reaktion så det ser ut som att jag har gjort en läppförstoring.
Samtidigt försöker jag reda ut en satans hemtenta.
finaste stockholmarna gör ju det bäst! - http://it.youtube.com/watch?v=gA2hh_rdxi4
För minnets skull
Jag kände mig trött på musiken jag har här på datorn, inget tycktes kännas rätt eller passa sinnesstämningen för dagen. Så kom jag att tänka på blandskivan som jag fick av mr M i höstas. Omsorgsfullt komponerad för såna-dära-dagar med tillhörande omslag som såklart den här konstnärliga mannen målade själv.
Med den nya musiken i öronen så började jag kolla igenom min brokiga och ganska dåliga skivsamling. Det konstiga är att den musiken jag har bemödat mig att köpa egentligen inte är något jag vill lyssna på. Den är skit.
Kan inte riktigt förstå hur det kommer sig.
Jag hittade iallafall en annan skiva i samlingen som jag fått. En skiva med tre låtar varav två av dem skrevs till mig eller med mig som inspiration. Den inleder med vackraste låten. (såklart tycker jag det för jag är partisk)
En enorm tavla som hänger på väggen här bredvid mig från mr M, ett stort brunt kuvert med handskrivna brev från mr J och fröken P. Polaoridkameran från mr J. Dikten av fröken P som hon hade mig i åtanke för, den som jag gillar allra mest.
Alla de här sakerna står på något sätt som symboler för relationer. Jag är en sån som samlar och sparar på saker som på något sätt är bevis för händelser eller personer. Min alldeles egna lilla minnesbank.
Det kan vara vad som helst, konsertbiljetter, lappar.. skolådor också! sneakersen måste leva vidare även efter deras öde har gått dem till mötes. Skolådorna kan också vara bra för att bevara alla små saker man sparar på för minnets skull.
Foton också! Foton är bra. tills hårddisken kraschar och flera år går upp i rök.
Ett enda litet foto kan representera en hel dag, händelse, person eller relation. Effektivt.
De här tankarna leder oavkortat till frågan om vad jag själv har lämnat efter mig? Vilka tillfällen, minnen och prylar representerar egentligen mig där ute?
Ben Harper passar exakt idag. Mr M är synsk. Visst finns det en dag för var låt.
revenge of the exes
Hela förra året var fullproppat av ex. I verkliga livet speciellt under hösten då den största andelen befinner sig här i skåne och det gjorde inte jag under våren. Jag kände att jag blev konfronterad med många underliga relationer jag haft.
Fast om jag ska vara ärlig är det inte främst relationerna som har varit underliga. Det finns många accepterade konstellationer även om man drar gränsen vid tvåsamhet. Det är främst personerna som har varit underliga. Både på bra sätt och dåliga. Jag undrar om det speglar vem jag har trott att jag har varit under perioder, för mellan många finns det inte en endaste röd tråd.
Det fanns några riktigt roliga återseenden. Vi har fortfarande roligt tillsammans och jag kan se vad som fanns där. Av en kille fick jag höra sanningen. hehe. Eller ja, hans konstruktion iallafall. Jag mötte honom på en fest, han kände inte igen mig och jag kände inte igen honom. Men efter ett tag gick det upp för mig vem han var medan han inte kopplade riktigt lika fort. Vi började snacka och han var ganska berusad och råkade börja babbla om den här tjejen Annica från Eslöv som han hade varit kär i för några år sedan. Innan han hade börjat ana vem jag var så hade han redan sagt ett och annat. Underhållande. Hans min var obetalbar när det gick upp för honom.
Därtill är det några som, trots att de har blivit äldre inte väljer äldre partners. Vissa är självklara personer som inte vill bli äldre, växa upp eller what ever, så det kanske inte är så konstigt. Medan andra faktiskt har, utåt sett, mognat men ändå växer ålderskillnaden. Underligt tycker jag eftersom min umgängeskrets åldras i samma takt som jag.
Men vad är inte lite lammakytt.
En pojkvän blev ex. Jag saknar våra samtal. Vad jag inte riktigt insåg innan var att jag faktiskt under min stockholmsvistelse har vuxit två år. Innan har jag sett det som en lång dvala. Att jag var en och samma person hela tiden och så fort jag kom ner hit till mina gamla vänner så skulle allting bli bra och vara som förut. Fast det är det inte. Alla här har en förutfattad bild av mig som inte riktigt stämmer överrens. Jag levde väldigt nära den här killen (en enrumslägenhet lämnar inte mycket utrymme för.. ja, någonting egentligen) och det känns som han förstod den jag blev. Han var ju ändå den enda riktigt nära vännen jag umgicks med de åren. Så det har varit mycket lättare att prata med honom men jag antar att jag måste försöka få alla andra att fatta mig nu.
Och det mina vänner är ett projekt, alla ni som känner mig vet att jag inte riktigt är den öppna typen.
Så, efter det här utspelet ska jag nu försöka återgå till min uppsats och sätta mig in i folklorens framställning av kvinnan. uber.
Fast om jag ska vara ärlig är det inte främst relationerna som har varit underliga. Det finns många accepterade konstellationer även om man drar gränsen vid tvåsamhet. Det är främst personerna som har varit underliga. Både på bra sätt och dåliga. Jag undrar om det speglar vem jag har trott att jag har varit under perioder, för mellan många finns det inte en endaste röd tråd.
Det fanns några riktigt roliga återseenden. Vi har fortfarande roligt tillsammans och jag kan se vad som fanns där. Av en kille fick jag höra sanningen. hehe. Eller ja, hans konstruktion iallafall. Jag mötte honom på en fest, han kände inte igen mig och jag kände inte igen honom. Men efter ett tag gick det upp för mig vem han var medan han inte kopplade riktigt lika fort. Vi började snacka och han var ganska berusad och råkade börja babbla om den här tjejen Annica från Eslöv som han hade varit kär i för några år sedan. Innan han hade börjat ana vem jag var så hade han redan sagt ett och annat. Underhållande. Hans min var obetalbar när det gick upp för honom.
Därtill är det några som, trots att de har blivit äldre inte väljer äldre partners. Vissa är självklara personer som inte vill bli äldre, växa upp eller what ever, så det kanske inte är så konstigt. Medan andra faktiskt har, utåt sett, mognat men ändå växer ålderskillnaden. Underligt tycker jag eftersom min umgängeskrets åldras i samma takt som jag.
Men vad är inte lite lammakytt.
En pojkvän blev ex. Jag saknar våra samtal. Vad jag inte riktigt insåg innan var att jag faktiskt under min stockholmsvistelse har vuxit två år. Innan har jag sett det som en lång dvala. Att jag var en och samma person hela tiden och så fort jag kom ner hit till mina gamla vänner så skulle allting bli bra och vara som förut. Fast det är det inte. Alla här har en förutfattad bild av mig som inte riktigt stämmer överrens. Jag levde väldigt nära den här killen (en enrumslägenhet lämnar inte mycket utrymme för.. ja, någonting egentligen) och det känns som han förstod den jag blev. Han var ju ändå den enda riktigt nära vännen jag umgicks med de åren. Så det har varit mycket lättare att prata med honom men jag antar att jag måste försöka få alla andra att fatta mig nu.
Och det mina vänner är ett projekt, alla ni som känner mig vet att jag inte riktigt är den öppna typen.
Så, efter det här utspelet ska jag nu försöka återgå till min uppsats och sätta mig in i folklorens framställning av kvinnan. uber.
och nu till 2008
Okej, nyår gick såklart inte obemärkt förbi. Jag hann med en fancy middag, förfest, tre olika fester i olika städer och en taxi för 500 kr därimellan.
Absolut inte obemärkt när jag och pernilla vaknade upp med en okänd gäst på soffan. Robban utan skor. Vi fann honom när vi vandrade hem från vildanden tidigt den första januari 2008. Nya året; nya vanor och löften om en bättre tid och självdiciplin sägs det. Robban, relativt glad efter omständigheterna. Han småsteppade efter oss ett tag, aningen förvirrad, utan varesig skor eller jacka. Han var lite som en herrelös hund som följde efter oss.
Morgonen efter vaknade han i vår soffa utan ett minne av vem vi var osv.
Eftersom han inte hade några skor så var han typ fast hemma hos oss till någon behagade hämta upp honom. Så vi tre spenderade dagen med att kolla på Ronja rövardotter, dricka kaffe och försöka kartlägga hans gårdag. Det hela var så bisarrt att det bara blev okej.
Han lovade sig själv att året inte skulle fortsätta som det började och vi lovade oss själva att inte vara så naiva och knäppa. Vem var egentligen galnast? Han full, utan kläder ute i nyårsnatten? eller vi som välkomnar främmande människor in i vårt hem? Klart att vi kände av att han var ofarlig.. men ändå.. är vi naiva eller bara öppna?
Absolut inte obemärkt när jag och pernilla vaknade upp med en okänd gäst på soffan. Robban utan skor. Vi fann honom när vi vandrade hem från vildanden tidigt den första januari 2008. Nya året; nya vanor och löften om en bättre tid och självdiciplin sägs det. Robban, relativt glad efter omständigheterna. Han småsteppade efter oss ett tag, aningen förvirrad, utan varesig skor eller jacka. Han var lite som en herrelös hund som följde efter oss.
Morgonen efter vaknade han i vår soffa utan ett minne av vem vi var osv.
Eftersom han inte hade några skor så var han typ fast hemma hos oss till någon behagade hämta upp honom. Så vi tre spenderade dagen med att kolla på Ronja rövardotter, dricka kaffe och försöka kartlägga hans gårdag. Det hela var så bisarrt att det bara blev okej.
Han lovade sig själv att året inte skulle fortsätta som det började och vi lovade oss själva att inte vara så naiva och knäppa. Vem var egentligen galnast? Han full, utan kläder ute i nyårsnatten? eller vi som välkomnar främmande människor in i vårt hem? Klart att vi kände av att han var ofarlig.. men ändå.. är vi naiva eller bara öppna?
malmö hela veckan
ArafatthecatRåplugg och för mycket öl hela veckan. Snäll mot hjärnan, men så elak mot kroppen min.
Middag för två, uteöl på sapla, debaser, frukost på simrishamn, grönsaksshopping på möllan, vin och kalaha
Lördagen dedikerades åt shame factory på teater terrier med elin och carolin. underbart.
Söndagen blev till möbelletande med mamma och pernilla. Vi hittade nada. Förutom den där ljusstaken då då.
Igår skrev vi på förstahandskontraktet till vår lägenhet. Vi fick den faktiskt och det känns helt sjukt. Det händer ju inte.
Efter det gick musten ur mig. Stressen och rastlösheten från veckan övergick i platt fall.
Kom inte iväg till skolan. Tänkte organisera mitt rum och packa om de högarna med halvfulla flyttlådor, men istället organiserade jag om bland blommorna i fönsterkarmen.. Upptäckte att jag är av med två orkideer.. hur blir man det?
Kanske glömde dem hos pelle.. tog bara en månad att upptäcka det..
Black n' blue
Finaste låten har fastnat i mitt huvud Oh Laura - Black n' blue
I'm on the outside looking in
It's how I pay for all my sins
The list is long as my left arm
I always thought it would
be cool
If I walk all over you
And have you fall for all my
charm
A taste of my own medicine
I tell you, it's a bitter pill
Beat me black and blue
As long as you forgive me
As long as you forgive me
Lock me in your room
As long as you are with me
Honey, there ain't nothing I
won't do
I don't know how I failed
to see
You were a step ahead of me
I didn't see the bigger picture
I can't believe I let it slip
I always thought I had a grip
I guess the delvil's in the
details
Finaste sommarlektyren skrev emil jensen. Han är så satans bra.
Nu ska jag plocka ihop mig själv och gå och duscha.
I'm on the outside looking in
It's how I pay for all my sins
The list is long as my left arm
I always thought it would
be cool
If I walk all over you
And have you fall for all my
charm
A taste of my own medicine
I tell you, it's a bitter pill
Beat me black and blue
As long as you forgive me
As long as you forgive me
Lock me in your room
As long as you are with me
Honey, there ain't nothing I
won't do
I don't know how I failed
to see
You were a step ahead of me
I didn't see the bigger picture
I can't believe I let it slip
I always thought I had a grip
I guess the delvil's in the
details
Finaste sommarlektyren skrev emil jensen. Han är så satans bra.
Nu ska jag plocka ihop mig själv och gå och duscha.
Väck mig inte imorgon
Finaste låtarna kommer från Emil Jensen, han som gjorde en 270 mil lång cykelturné ensam genom sverige som en personlig aktion för en hållbar utveckling. grymt
Igår började dagen alldeles för tidigt när jag var tvungen att ringa min läkare för en ny remiss (den förra försvann mystiskt mellan kungsklippan och djurö). Hon säger javisst kom o hämta den. När jag kom dit fanns den ingenstanns och hon hade gått på långlunch. Så jag väntade en timme. och lite till. Sen dök hon upp och skrev ut en remiss för tredje gången, och jag stack till sjukhuset för röntgning, lustigt, samma röntgenläkare som de andra fyra gångerna jag varit där. Han kände igen mig och jag kände mig som en gammal trasig tant..
När jag satt på bussen hem ringde anna och lät trasig. Vi möttes upp vid hornstull och vandrade hem till mig. Tydligen var hon också singel nu. Jag var minst lika förvånad som hon. Vi tog några öl från kylen och gick ner och satte oss vid vattnet.
Två förvånade singlar.
Sen stack jag till jobbet, det var lugnt, inget folk direkt.
Snackade med martin i telefon, trevligt, vi ska ses till helgen. Känns lite vemodigt att lära känna nytt folk precis när jag ska flytta. Fast och andra sidan, världen krymper. Jag kommer ju besöka stockholm igen, kanske inte för kärlek men för vännerna iallafalla.
Igår började dagen alldeles för tidigt när jag var tvungen att ringa min läkare för en ny remiss (den förra försvann mystiskt mellan kungsklippan och djurö). Hon säger javisst kom o hämta den. När jag kom dit fanns den ingenstanns och hon hade gått på långlunch. Så jag väntade en timme. och lite till. Sen dök hon upp och skrev ut en remiss för tredje gången, och jag stack till sjukhuset för röntgning, lustigt, samma röntgenläkare som de andra fyra gångerna jag varit där. Han kände igen mig och jag kände mig som en gammal trasig tant..
När jag satt på bussen hem ringde anna och lät trasig. Vi möttes upp vid hornstull och vandrade hem till mig. Tydligen var hon också singel nu. Jag var minst lika förvånad som hon. Vi tog några öl från kylen och gick ner och satte oss vid vattnet.
Två förvånade singlar.
Sen stack jag till jobbet, det var lugnt, inget folk direkt.
Snackade med martin i telefon, trevligt, vi ska ses till helgen. Känns lite vemodigt att lära känna nytt folk precis när jag ska flytta. Fast och andra sidan, världen krymper. Jag kommer ju besöka stockholm igen, kanske inte för kärlek men för vännerna iallafalla.
I've been taken by trees
Finaste skivan nu är Open field.
Pratade med min chef igår. Han sa att allt går att lösa, undrade om han kunde hjälpa mig med något. Han trodde att flytten var ett hastigt beslut. Kanske verkar så utifrån, fast detta har jag funderat på i månader. Bara det att jag inte brukar prata om saker jag tänker. Iallafall kan jag nog få sluta inom två veckor. Enormt lättad.
Igår gick jag o anna ut efter jobbet för att käka och dricka nån öl, egentligen en, men det blir alltid fler. Vi gick till mosaik för att dricka billigt, mosaik som lite blev ett stammishak innan. Såklart stack där fram ett välbekant ansikte. Johan med flicka och två vänner satt där. Fick reda på att det var fler som inte ska gå klart kursen. Fast det känns som att alla lite har haft de tankarna i sommras.
Jag o Anna satt där ganska länge och pratade om allt möjligt. Det var skitskönt, äntligen kunde jag tänka på något annat. Ingenting lät hon mig betala heller. Kommer sakna henne massor! Med henne får man vara hur knäpp som helst :) Hon försökte övertala mig att stanna och tänka igenom beslutet. Tyckte att jag inte var så objektiv just nu. Visst, det är jag nog inte. Men just nu så är stockholm = pelle. Och eftersom jag måste hålla mig undan från honom så är det lättare om inte allting påminner mig om honom hela tiden. VIsst jag hade också önskat att jag hade kunnat bo kvar här, gå klart min utbildning, kanske tillochmed trivas bra. Men jag kan inte riktigt se det hända. De senaste dagarna har jag bara haft enorm ångest, mår konstant illa av det. Känner mig fången, kan inte äta. Igårkväll åt jag för första gången något utöver den klicken havregrynsgröt jag lyckas få i mig på morgonen. Det är läskigt, jag vill inte gå tillbaka till de vanorna, men det är det enda sättet jag kan hantera svåra situationer på.
Pratade med min chef igår. Han sa att allt går att lösa, undrade om han kunde hjälpa mig med något. Han trodde att flytten var ett hastigt beslut. Kanske verkar så utifrån, fast detta har jag funderat på i månader. Bara det att jag inte brukar prata om saker jag tänker. Iallafall kan jag nog få sluta inom två veckor. Enormt lättad.
Igår gick jag o anna ut efter jobbet för att käka och dricka nån öl, egentligen en, men det blir alltid fler. Vi gick till mosaik för att dricka billigt, mosaik som lite blev ett stammishak innan. Såklart stack där fram ett välbekant ansikte. Johan med flicka och två vänner satt där. Fick reda på att det var fler som inte ska gå klart kursen. Fast det känns som att alla lite har haft de tankarna i sommras.
Jag o Anna satt där ganska länge och pratade om allt möjligt. Det var skitskönt, äntligen kunde jag tänka på något annat. Ingenting lät hon mig betala heller. Kommer sakna henne massor! Med henne får man vara hur knäpp som helst :) Hon försökte övertala mig att stanna och tänka igenom beslutet. Tyckte att jag inte var så objektiv just nu. Visst, det är jag nog inte. Men just nu så är stockholm = pelle. Och eftersom jag måste hålla mig undan från honom så är det lättare om inte allting påminner mig om honom hela tiden. VIsst jag hade också önskat att jag hade kunnat bo kvar här, gå klart min utbildning, kanske tillochmed trivas bra. Men jag kan inte riktigt se det hända. De senaste dagarna har jag bara haft enorm ångest, mår konstant illa av det. Känner mig fången, kan inte äta. Igårkväll åt jag för första gången något utöver den klicken havregrynsgröt jag lyckas få i mig på morgonen. Det är läskigt, jag vill inte gå tillbaka till de vanorna, men det är det enda sättet jag kan hantera svåra situationer på.
tillbaka i stockholm
Igår vaknade jag med fet ångest. Visste att jag inte kunde ignorera faktumet att jag var tvungen att boka en biljett och åka tillbaka till stockholm idag.
På kvällen hade vi avskedsfest för johnny som flyttade till nyköping idag. Skönt att se alla. Känna mig som vanligt, även om jag inte riktigt kunde skaka av mig den jobbiga känslan på hela kvällen.
Och nu är jag här. P mötte mig på t-centralen för att lämna tillbaka mitt busskort. Vi tog en kopp kaffe medan jag väntade in en buss. Kändes så konstigt. Bakvänt. Impulserna att ge honom en stor kram, hålla hans hand bara satte sig som en kramp i halsen. Så underligt att inte få lov. att hejda sig. Hela situationen ledde till att jag bara log dumt för att inte börja gråta eller vad som. Trots att han kändes så kall, den stela, artiga kramen när jag skulle gå och avsaknanden av de känslorna man tidigare såg att han hade för mig var jag ju ändå glad att se honom. Såklart. Fin som han är.
Tänkte vila en stund sedan ringa anna och peter. Blir skitkul att träffa dem igen.
so long suckers
På kvällen hade vi avskedsfest för johnny som flyttade till nyköping idag. Skönt att se alla. Känna mig som vanligt, även om jag inte riktigt kunde skaka av mig den jobbiga känslan på hela kvällen.
Och nu är jag här. P mötte mig på t-centralen för att lämna tillbaka mitt busskort. Vi tog en kopp kaffe medan jag väntade in en buss. Kändes så konstigt. Bakvänt. Impulserna att ge honom en stor kram, hålla hans hand bara satte sig som en kramp i halsen. Så underligt att inte få lov. att hejda sig. Hela situationen ledde till att jag bara log dumt för att inte börja gråta eller vad som. Trots att han kändes så kall, den stela, artiga kramen när jag skulle gå och avsaknanden av de känslorna man tidigare såg att han hade för mig var jag ju ändå glad att se honom. Såklart. Fin som han är.
Tänkte vila en stund sedan ringa anna och peter. Blir skitkul att träffa dem igen.
so long suckers
